Tidig morgon. Inte riktigt vaken.
Pling! Plötsligt ser jag det framför mig. Det bara finns där!
Så ska det ju vara!

Vilken känsla, dessa lyckans stunder då allt faller på plats! Det är bara att tacka och ta emot. Men vad kommer det ifrån?Papper och penna snabbt! Rafsa ner en skiss, en kom-ihåg-skiss som inte någon annan skulle ha en möjlighet att tyda. Men jag ser framför mig..... oh, vad det ska bli roligt att testa. Men klockan är bara fyra, får väl hejda mig lite. Filar lite på detaljerna, det skulle kanske vara så? Eller om jag skulle vända på det ........, om jag lägger till lite....... eller tar bort.......? Produktutveckling pågår.

När det så småningom är dags att testa i verkligheten - tyget är tvättat och upptejpat, schablonen sitter i ramen - då kommer jag på att blommorna ska vattnas, kanske en kopp te eller ett äpple skulle sitta bra......?

Varför är det plötsligt stopp? Något tar emot. Kan det vara rädslan för att verkligheten inte kommer att motsvara mina inre bilder? Förmodligen. Det är bara att sätta igång trots all vånda. Antingen blir det bara skräp, men då har jag förhoppningsvis i alla fall lärt mig något av det, eller blir det bara så där härligt kanonbra!!!